Greek-born Spanish Mannerist Painter, 1541-1614 Greek painter, designer and engraver, active in Italy and Spain. One of the most original and interesting painters of 16th-century Europe, he transformed the Byzantine style of his early paintings into another, wholly Western manner. He was active in his native Crete, in Venice and Rome, and, during the second half of his life, in Toledo. He was renowned in his lifetime for his originality and extravagance and provides one of the most curious examples of the oscillations of taste in the evaluation of a painter,   Related Paintings of GRECO, El :. | St Francis and Brother Leo Meditating on Death | St Ildefonso | St Francis in Prayer before the Crucifix | The Virgin of the Immaculate Conception and St John | A Lady in a Fur Wrap |
Related Artists:
Francesco Granacci
1477-1543 Italian Francesco Granacci Galleries Born at Villamagna di Volterra, he trained in Florence at the studio of Domenico Ghirlandaio, and was employed painting frescoes for San Marco on commission of Lorenzo de'Medici. He is featured in Giorgio Vasari's Vite. His early works were influenced from the style of Filippino Lippi, like the Enthroned Madonna between Saint Michael and John the Baptist (Staatliche Museen, Berlin), Adoration of the Child (Honolulu Academy of Arts) and four histories of Saint John the Baptist. In 1508, Granacci went to Rome, where, with other artists, he helped Michelangelo transfer cartoons to the Sistine chapel ceiling. The two artists were lifelong friends. Returning to Florence, Granacci painted a Madonna with Child with Saints Francesco and Jerome for the Augustinian convent of San Gallo (now in the Gallery of the Academy), a Madonna della Cintola for the Company of San Benedetto Bigi, and in 1515 he participated in creating the decorations to celebrate the visit to Florence of Pope Leo X.
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.
Osthaus, Edmund Henry
American, 1858-1928